En dag om bostadsbrist

Genom Arkitektstudenterna åkte jag för några veckor sedan från Umeå till Stockholm för att vara med på en debatt- och seminariedag kring bostadsbristen bland framförallt unga i Stockholm. Denna lilla happening var en ganska välbesökt sådan och förlagd till Kulturhuset. Det minglades, diskuterades, delades ut information, hölls seminarium och bjöds på muffins samt kaffe och cider.

I samma veva var det också invigning för en liten utställning som numera sitter uppe bredvid den stora modellen av Stockholms innerstad i Kulturhusets entré.  Denna utställning bestod av ett antal alster från tävlingen Hemuppgiften som de flesta troligtvis har koll på. En väldigt informativ skrift delades även ut om tävlingen och temat på dagen (ska finnas i biblioteken på skolorna nu). Kan rekommenderas (särskilt sidorna om min i stadsplaneringssammanhang  tydligen så exemplariska hembygd Jönköping, obsobs).

Alla möjliga människor var där och framförde sin synpunkt i bostadsfrågan. En liten lista kommer här: en socialdemokrat, en moderat, en person från nätverket YIMBY, ganska många personer från nätverket jagvillhabostad.nu, en person från organisationen Ung & dum, representanter från diverse fastighetsbolag som förmedlar bostäder, en studentkårsrepresentant, en arkitekt och någon sorts expert på husbyggnad i från byggbranschen.

Jag hade fullt upp med att hänga med i det som sades och anteckna allting, men missade tyvärr i stora drag vem som sa vad under diskussionerna. Därför tänkte jag jobba med att punkta upp insikter och intryck jag fick under dagen, i ett lätthanterligt och sammanfattande format.

Alltså, saker jag lärde mig under Vem får bo i Stockholm?-dagen:

  • I Stockholm tar saker tid. Till exempel en byggprocess. Ibland kan en planprocess plus byggprocess ta tio år.
  • Denna process är på många sätt viktig, eftersom den innehåller så kallade samrådsmöten då folk i demokratins namn får säga sitt om det som ska byggas. ”Folk” är dock oftast lika med pensionärer och medelålders. Unga är svårare att engagera och motivera.
  • På samrådsmöten förekommer ofta svåra begrepp som få människor känner sig hemma med. Dessa kan vara: ”PBL”, ”diarium”, ”genomförandeavtal” och ”fördjupad översiktsplan”.
  • Det finns alltså många trösklar för att unga och andra oetablerade grupper ska engagera sig i planprocesserna. Det finns också alltför få organiserade påverkansmöjligheter för barn och unga.
  • Återkoppling är en mycket bra sak.
  • Stockholm är Sveriges största studentstad. Här bor 80 000 studenter, men det finns bara 12 000 studentbostäder.
  • Varannan person mellan 20-27 år bor hemma i Stockholm. Det är svårt att etablera sig i vuxenvärlden genom en egen bostad. Eventuellt riskerar vi att få Europas äldsta bebisar.
  • Det blir lätt för mycket fokus på nyproduktion när sådant här diskuteras. Också viktigt att använda det befintliga bostadsbeståndet.
  • Det finns en vision (minns inte vems den var) om att unga ska slippa gå in på en svart marknad för att få en bostad utan ha möjlighet att etablera sig mer ordentligt. Visionen känns vettig.
  • Tillfällighetsbostäder kan vara bra, men också skapa en ny sorts slum. Man ska inte fokusera på nödbostadsdiskussionen, utan på att hitta ordentliga lösningar.
  • Att en byggprocess tar tid, alltså ibland tio år, kostar pengar. Dessa pengar läggs i slutändan på hyran. Det kan alltså finnas en poäng i att försöka effektivisera planprocessen.
  • Ingen räkning är så viktig som hyran! /Han från Stockholms kommunala bostadsbolag.
  • Börja bospara i HSB! /Hon från HSB.
  • Det är svårt för mindre och medelstora företag att ha råd att ta sig igenom en planprocess. Stora ekonomiska muskler behövs.
  • Vi behöver tänka mer kreativt än bara att vi behöver ”bygga billigt”. Vi behöver också jobba bortom normer. Vad finns det egentligen för behov och hur vill folk egentligen bo?
  • Ett exempel på när det kan gå väldigt fel: i Bredäng skulle 80 nya bostäder byggas för unga och studenter. Bra läge nära tunnelbana, centrum och parker. Projektet lades ner bland annat på grund av att det inte var möjligt att bygga garage med bilplats till alla boende.
  • Det kan vara läge att tänka att man inte måste bygga bostäder som ska fungera för exakt alla eller som man ska kunna bo i ett helt liv.
  • I Amsterdam är det väldigt vanligt att hus runt en och samma gård har helt olika upplåtelseformer. I något hus finns bostadsrätter, i det bredvid finns hyresrätter, och i ett tredje finns lägenheter som är förmedlade via allmännyttan.  Detta skapar bättre integration och variation.

Efter denna trevliga dag då människor från relevanta sammanhang sagt mycket intressanta saker om detta som ska bli min framtid som arkitekt, det vill säga hur det faktiskt går till när något ska byggas, kan jag bara säga att jag är nöjd att jag fick vara med på ett litet hörn.

(Och som sista lilla avslutande ord vill jag bara varmt rekommendera alla att ska det flygas, vilket ju egentligen mest är dåligt för miljön och sådär och inget som egentligen ska rekommenderas här, men OM det nu ska flygas, till exempel från Umeå till Stockholm, se då till att flyga till Bromma flygplats och att få sitta vid ett fönster. Vår lilla huvudstad är ju verkligen väldigt väldigt vacker. Klart många vill bo där.)

/Klara Junvik, UMA2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: