Liten rapport från Utbildningsforum 2011

Utbildningsforumet började på förmiddagen 11 oktober med presentation av bakgrunden till dagstemat ”Vem är arkitekten?” samt en genomgång av studentenkäten som skickats till arkitektstudenter som avslutat tredje året. Detta följdes av en rad intressanta inspirationsföreläsare på dagens tema. Amanda Roan från University of Queensland pratade om kvinnliga arkitekters situation i Australien, och Klas Ramberg från Stockholms universitet analyserade arkitektrollen ur ett etnologiskt perspektiv. Mest intressant var kanske Emma Jonstegs föreläsning om hur vi i framtiden bygger en stark arkitektroll.

Under eftermiddagen följde dels en presentation av de olika skolorna och hur de arbetar med utbildningsfrågor samt en workshop. I denna delades seminariedeltagarna upp i grupper som fokuserade på områdena kunskap, färdighet, värdering och projektering och hur utbildningarna bör utvecklas i relation till dessa ämnen.

Många diskussioner gick kring vad som är viktigast med utbildningen. Borde den fokusera på att förbereda oss för vår framtida yrkesroll eller är det en period då vi skall få utrymme att sväva ut och testa våra idéer för att utveckla vårt formspråk? Hur mycket verklighetskoppling kan och ska vi få? Detta är en fråga som hade lika många svar som det fanns deltagare och argumenten för båda synsätt vägde ganska jämnt.

Andra utbildningsfrågor som togs upp var hur vi kan få en genomströmning på de olika skolornas mastersprogram och Bolognaprocessens inverkan på utbildningarna. Exempelvis diskuterades det kring vad en kandidatexamen faktiskt innebär och vilka kunskaper man bör förvänta sig kunna efter en sådan.

Så ni studenter som precis påbörjat, är mitt i, eller snart avslutar era studier – ni ska veta att många diskussioner förs om utbildningarna och yrkesrollen – alla med målet att hela tiden förbättra.

Vad vi främst tar med oss från dagen är att det finns en onödig brist på självförtroende och en osäkerhet bland studenter. Vad kan jag? Vad förväntas jag kunna? Vi kan inte allt och vi förväntas inte kunna allt. Men vi ska värdera och förmedla allt vi kan, för vi kan mycket.

Linus Fredriksson och Julia Åberg
Landskapsarkitektstudenter år 5, Ultuna

 

Annonser
1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: