Med Akademin för Arkitektur på utflykt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hösten är här och sommarens kravlösa tillvaro har bytts mot en minutiöst planerad tillvaro med seminarier, deadlines och workshops. Inom ArkitektStudenterna har vi länge undrat varför mastersstudenterna inte är mer delaktiga. Det något nedslående svaret från min sida i egenskap av nybliven mastersstudent på UMA LiAi får bli att det tyvär inte verkar finnas tid för så värst mycket engagemang vid sidan om. Men vissa åtaganden kan man ju bara inte säga nej till. Förtroendeuppdraget att vara studentrepresentant i Akademin för Arkitektur är ett ypperligt exempel på detta och extra roligt blir det när vi får åka på utflykt!Den här gången hade vi blivit inbjudna av lokalföreningen i Östergötland för att bland annat prata bostadsfrågor och tävlingar. Runt lunchtid torsdagen den 20 oktober sammanstrålade jag med tre av mina medrepresentanter i akademin – Mats Egelius, Catherina Forhed, Katarina Nilsson – för en rullande lunch på X2000 på väg söderut. Efter mikrade köttbullar och dagens första fika (en av många) steg vi så av i Norrköping där en förväntansfull lokalavdelningsordförande i form av Martin Heidesjö, till vardags på stadsbyggnadskontoret i Norrköping, mötte upp. Snart anslöt sig också stadsarkitekt Dag Johansson till vår lilla grupp och stolta började de båda visa oss runt i deras stad. Och stoltheten var verkligen inte obefogad.Detta var mitt första besök i Norrköping men garanterat inte mitt sista.
Martin och Dag kallar Norrköping för den lilla storstaden (och storasystern Linköping för den stora småstaden). Staden Norrköping har alltid varit just en stad och därför finns en grundläggande uppfattning om att Norrköping ska vara en stad med allt vad det innebär. Förvisso med ett påtagligt industriarv i form av en monumental skala, men samtidigt med en urban känsla som jag inte träffat på i någon annan svensk stad i samma storlek. Dag liknar stämningen i det omgjorda/gentrifierade industrilandskapet med den i Berlin. En till min överraskning faktiskt riktigt passande liknelse.Men Norrköping är också något helt annat. Det närmaste jag kommer upplevelsen av miljöerna är nog den i det briljanta peka-klicka-spelet Machinarium. Tegel och stål, skorstenar och turbiner. De för länge sedan nedlagda fabrikerna utgör grundstrukturen för stadskärnan, men istället för storskalig industriell produktion inhyser de idag en oväntat stor bredd av verksamheter, många inom s.k. kreativa näringar. Industriromantikmätaren slår i taket och flera gånger kommer jag på mig själv med att tänka att här skulle man ju verkligen kunna bo. Om inte annat ett väl värt utflyktsmål på en solig oktoberdag.

Efter rundvandring var det så dags att åka vidare. Pendeltåget till Lindköping tar bara 20 minuter och har varit av avgörande betydelse för regionen som länkar samman landets tionde respektive sjunde största städer med varandra. Vi firade med en kopp kaffe.

Bland det första man möts av i Linköping är en skylt till Cloetta center. Alla blev fasligt sugna på choklad så i väntan på att mötet med lokalföreningen skulle börja på Östergötlands museum tog vi en fika. Efter chokladboll och kaffe (med tillhörande begynnande hjärtklappning och sockerchock) träffade vi ett drygt trettiotal medlemmar från lokalföreningen. Katarina Nilsson från kansliet började med att presentera arbetet med skriften Arkitektur och Politik och även fortsättningen med satsningen på bostadsfrågor. Därefter fick jag tillfälle att presentera Hemuppgiften. Församlingen mottog presentationen och nyheterna om projektets genomslag med glada tillrop och idel beröm. ArkitektStudenterna gör verkligen bra grejer!

Sen tog bostadsveteranen Mats Egelius vid och delade med sig av några funderingar och framtidsspaningar kring bostadsbyggande. I framtiden ser han fler varianter och ett bredare utbud på bostadsmarknaden och vi arkitekter måste kunna svara mot en bredare beställarprofil. Råbostäder, lyxvåningar, tredimensionell fastighetsbildning och flexibla lägenheter som passar livets alla skeenden var några av punkterna på Mats minst sagt gedigna lista.

Akademins ordförande Catherina Forhed talade om akademins framtida arbete med samtal kring byggande och kvalitet och lovade att i sin framtida roll som förbundsdirektör göra många besök i lokalföreningarna.

De nominerade till Östergötlands arkitekturpris presenterades och sen bjöds det på mat och dryck och diskussion. 2016 är det bomässa i Linköping, vilken många ser fram emot. Förhoppningar blandas emellertid med funderingar kring hur arrangemanget kan bli så bra som möjligt och verkligen sätta fokus på arkitektur. Ett annat ämne som dök upp var förbundets möjlighet att ta ställning i tydligt partipolitiska frågor, som exempelvis statligt investeringsstöd/subventioner till byggsektorn. En diskussion som säkerligen kommer fortsätta framöver.

Dagen avslutades med ett inställt tåg hem, men på det hela taget var det trots denna mindre olägenhet ett väldigt givande avbrott från skolan – och mist lika lärorikt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: