UMA: Gör (om)rådet- Workshop i Rosengård

12 arkitektstudenter, lika många Malmö-ungdomar, With in Walls, Malmö Högskola och många fler. Krydda det med fredagens solsken och vi har förra helgens workshop i Malmö. Eller i alla fall ingredienserna till den, ingredienser som blandades samman till en givande, inspirerande och rolig helg.

I fredagens solsken fick vi se Malmö från dess bästa sida. Det var svårt att inte falla för solens värmande strålar när man till vardags bor uppe i Norrland. Med Malmöbor i täten fick vi en rundvandring genom Rosengård och möjligheten bekanta oss med området.  När vi väl blivit lite varma i kläderna var det dags att sätta på sig detektivglasögonen och agera CSI-agent…

Med det material som vi samlat under fredagens detektivarbete var det sedan dags att gå vidare till en idéfas och brainstorming. Det gjordes bäst genom en idé-stafett på lördag förmiddag. Under eftermiddagen finslipade vi våra idéer om hur man genom enkla medel kan göra Rosengård till en bättre och roligare plats.

På söndagen var det dags för vernissage och speed-dating med inbjudna företag.

Upplägget, arbetsmetoden och mötet med nya människor var tre huvudfaktorer till den lyckade workshop som helgen resulterade i.

Visst låter det spännande? Som du kanske märker berättar jag inte hela historien. Den upplevs bäst på plats!

//Felicia David Reppen

Metoder vars syfte är att utveckla ett projekt genom deltagande av medborgare framställs ofta som medborgarens rätt till makt, där folket får delta i beslutsprocessen. Ett problem som ofta upprepas i beslutsfattandet är att närvaron av relationen av en dominant makt till en undergiven makt, här medborgarna, konstituerar den dominanta maktens särställning istället för att stärka den undergivande. Detta problem beror antagligen på att inflytandet är givet istället för att bli taget och en naturlig önskan att behålla den makt man har. Där medborgardelaktighet ofta stannar vid att meborgaren blir manipulerad, informerad, inbjuden till styrelseposter, eller i bästa fall får ett delansvar. Alla dessa former ger endast ett sken av medborgarens självbestämmande, eftersom inflytandet är enbart till låns.

Workshopen i Malmö bemöter givandet och tagandet av makt på ett inspirerande sätt genom att den fokuserar på att driva fram entrepenöskap.

Entreprenörskap får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. Entrepenörens roll kan påstås att vara varken uppifrån eller underifrån utan snarare från sidan, där den bryter sig loss från maktrelation och istället för att få makt så tar den makt. Det är viktigt att poängtera att entreprenörskap i detta sammanhang inte ska förknippas med en drivkraft baserat på ett individualistiskt kapitalistiskt vinstsökande utan snarare på ett socialt kollektivt handlande.

Detta entrepenörskap uppmuntras i workshopen både genom saklig hjälp från affärsutvecklare, kreativ utveckling av realiseringsbara idéer och genom lekfulla metoder att upptäcka världen omkring sig.

Denna lekfullhet ska absolut inte negligeras, eftersom förutom att låta deltagarna att lättare öppna upp sig för varandra genom lek sätter metoden ett fokus på att intuitivt uppleva omgivningen.  Där leken eller spelet tillåter nya tolkningar av världen med nya infallssvinklar.

En annan fara med medborgardelaktighet är kolonialism. Även med de bästa intentionerna blir ofta interventioner i liknade workshops ett sätt att överföra den utomståendes åsikter och idéer till en situation som personen inte förstår sig på. I strävan att hjälpa någon skapas ofta motsatta förutsättningar. Eftersom ett beroende skapas, med andra ord skapas en föreställning om en kraft som hjälper en svagare kraft som inte är kapabel att hjälpa sig själv. Det som händer är att projekt som detta ofta urholkar tron att de boende i området kan hjälpa sig själva. Det som jag ifrågasätter är inte det starka behovet av relationen mellan individen och samhällssystem utan snarare de tillfälliga interventioner som utförs av personer, organisationer eller nationer som egentligen inte har en relation till ursprungs-aktörerna.

Denna workshop hade motsatt verkan enligt mig, efter presentationerna på den tredje och sista dagen kunde man märka att denna workshop faktiskt hade stärkt några eldsjälars tilltro till sig själva, det workshopen hade uppnått var att visualisera och därmed förverkligat några av de boendes tankar på idéplan. Tillsammans hade vi använt arkitektur för att göra alternativa scenarion tänkbara. Detta hade naturligtvis sin grund i att vi, arkitektstudenter, var där för utveckla de boendes idéer, inte våra egna.

De korta samtalen med några av de boende på den avslutande söndagen var det som gav mig de största intrycken från denna intensiva helg. Fokus i meningarna låg inte på vad vi studenter eller workshop-instruktörer kunde göra för Rosengård utan snarare vad de boende själva kunde göra för sitt grannskap. Orden hade ett oberoende driv i sig, nu får hoppas att dessa förhoppningsfulla ord också blir handling.

Avslutningsvis; tro inte på allt vad ni ser på tv, Rosengård är faktiskt ett fint och trevligt område!

//Johan Löwstedt

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: