Sveriges Arkitekter kliv ut ur garderoben!

I all min eufori kring Arkitekturgalan slog jag av tanken att Sveriges Arkitekter fortfarande inte vågat komma ut än, utan att de 10 år senare fortfarande står och trycker i dörröppningen. Kan det vara sant?

Jag vill till att börja med klargöra att den 16 november var en helt galet fantastiskt inspirerande dag. Allt från föreläsningarna till debatterna till samtalen under middagen var vackert. Ja allt! Förutom det som jag (av just den anledningen) valt att skriva om. Närmare bestämt segregationen av ”arkitekter” från arkitekter.

I min utbildningsvärld är alla typer av arkitekter lika mycket värda, lika intressanta och lika respekterade. Oavsett om man är inredning-, hus-, landskap- eller planeringsarkitekt. Vi studenter vill ta del av och diskutera våra olika utbildningar för att få en bättre bild av vad just vår roll som arkitekt går ut på. Vi vill umgås och skapa kontakter för att i framtiden kunna jobba och ha roligt ihop. Dessutom vill vi finna inspiration i varandra samt yrkesverksamma arkitekter för att på bästa sätt kunna tillämpa och bredda vår kunskap samt våra kompetensområden. Så varför läggs det så oproportionerligt mycket tid och energi på just bostäder och storstäder? Varför tycks inte verksamma arkitekter i Sverige idag se saker ur ett större perspektiv?

Varför känns det som att Sveriges arkitekter tappat hoppet om den egna förmågan?

Jag förstår att ekonomi är ett viktigt begrepp i sammanhanget. Jag förstår även att det finns en kultur kring arkitektur och att antalet utbildade husarkitekter är större än de andra grupperna utbildade arkitekter. Däremot förstår jag inte att det krävs att man tar in internationella (superintressanta) föreläsare samt Ilmar Reepaul i debatt för att lyfta alla arkitekter i rummets blickar och uppmärksamma dem på att arkitektur faktiskt har inflyttande på människor. Att vi som arkitekter kan påverka samhällets utveckling och att vi har potential att ta politiska beslut. Den enda som verkar ha förstått detta är Emma Jonsteg, Sveriges just nu (enligt min åsikt) mest intressanta arkitekt.

Genom att dela med mig av min ofullständiga reflektion vill jag uppmana, inte bara till att arkitekter av alla slag ska respektera och lyfta varandra snare än att såga och negligera varandra, jag vill dessutom ytligare påminna om potentialen i arkitektyrket. Sveriges Arkitekters framtid ser ljus ut, vi har till exempel en helt ny arkitekturpolitisk chef. Det finns otroligt mycket hopp och oväntat många förväntningar på att arkitekter ska ge sig in i debatter och diskussioner vad rör just det vi är bäst på, nämligen arkitektur. Det är dags att vi vågar ta steget och kliva ut i ljuset!

//Rebecca Norberg, Alnarp

Image

 

Image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: