Tankar efter senaste mötet med UFU

Den där personen som kom springandes över perrongen på Lund C, 05.54 och precis, precis hann med var jag, på väg till ett nytt möte med Utbildnings- och forskningsutskottet i Stockholm. Min första tanke när pulsen lagt sig, och jag tittade mig runt i kupén, var att affärspendlarna såg ganska unga ut. Jag brukar sitta framför en äldre herre som snarkar från Alvesta till Södertälje men nu hade snarkningarna utbytts mot” Baby, baby, baby Ooooo”. Man vänjer sig efter ett tag och jag kände mig som en Belieber redan i Norrköping. 

Vänjer sig att höra diskussionen kring Arkiteltstudenternas praktik gör man också. Det är en fråga som berör. Lite spontant gjorde vi i utskottet tidigare i april ett utskick till landskapsarkitektstudenterna i Alnarp och Ultuna för att få input till vår diskussion i utskottet. Frågorna vi ställde var ganska många men svaren mera entydiga  Praktik är viktigt och mötet med praktikern är efterfrågat. Men ”arkitektpraktik” är tyvärr inget skyddat varumärke. Innehållsdeklarationen är inte alltid specificerad.

Vad har du för förväntningar på din praktik? Var praktiken det du hoppades att den skulle va? Fick du någon alls? De flesta personer jag träffat under min utbildning skulle hålla med om påståendet att kopplingen mellan de yrkesverksamma och de studerande inte är tillräckligt stark. Men det finns också de som menar att kopplingen på vissa sätt kan vara oönskad. När kontor anlitar en mindre stab av ”praktiserande” arkitektstudenter för att sitta och arbeta med tävlingsförslag utnyttjar man studenten, underminerar den utexaminerades arbetsmarknad och konkurrerar med andra kontor utifrån olika villkor som alla inte känner att de kan ställa upp på. Förhoppningsvis blir frågan om praktikens roll och utformning ett stort diskussionsämne under 2013. Vi ska göra vårt bästa för att det blir så. Nu kommer vi att rikta oss till alla arkitektgrenar och skolor för att få en mera komplett bild. Synpunkter från företag och förvaltning är också viktigt att beakta.

Högskoleverkets granskning av arkitektutbildningarna pågår och frågan kommer ständigt upp. Resultatet är försenat och väntas komma i början av hösten. Slumpmässigt utvalda examensarbeten på kandidatnivå ska värderas. Dessa väger sedan tungt när varje utbildning tilldelas ett omdöme på en tregradig skala. Får man det högsta betyget tilldelas utbildningen en så kallad ”kvalitétspeng”, ett förfarande som grundar sig i ett regeringsbeslut. De som är bäst får mest. En princip som känns igen i frågan om hur studentpraktiken fungerar. Den som gör bäst portfolio, snackar bäst eller har bäst kontakter vinner i kampen om de platser som finns. Men precis som staten gett tillstånd till  högskolor att bedriva utbildning och således satsat pengar på en ny utbildningsinstitution så har staten satsat tid och pengar på att utbilda de studenter man tar in till arkitektutbildningarna. Om inte principen ”alla ska med” ska gälla, borde man inte redan vid intagningen av studenter och uppstarten av utbildning vara hårdare. Men vill vi vara det? ”Even the very wise cannot see all ends” har jag för mig att Gandalf mumlade när han smackade på sin långa pipa. Varken Karl-Bertil eller Robin Hood levde efter principen ”att ta från de fattiga och ge till de rika”. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: