En retrospektiv sammanfattning av ArkitektStudenternas närvaro i Almedalen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi delar saffransglass på muren. Vi delar stol på seminarier. Vi delar verklighet. Dinglandes med bara ben över kanten ned mot sluttande kullerstensgator till havet. Hoppar vi nu landar vi hårt men rakt in i diskussionen om markanvisningar. I paneldebatten där bland andra Ulf Perbo, statssekreterare till bostadsministern, Emma Jonsteg Utopia Arkitekter, Hans Lind professor KTH samt Catherina Forhed förbundsdirektör Sveriges Arkitekter diskuterar hur den ideala markanvisningsprocessen skulle se ut, drabbas vi av en så kallad aha-upplevelse. För oss handlar det inte om huruvida höga markpriser är ett hinder för det goda boendet eller inte, vi har just lagt till ytterligare en bit till den bild som ska förklara den verklighet vi upplever här.

Vi är här, och vi gör skäl för vår närvaro. När vi håller i seminariet om innovation i framtidens bostadsbyggande delar våra åhörare på ståplatserna ända ut i trapphuset. När SSSB söker lösningar på studentbostadskrisen är Adrian med och väcker ofrånkomliga tankar. När ingen ställer den självklara och nödvändiga frågan som alla egentligen tänker räcker Carl upp handen och gör det.

I kårhuset där Sacos Studentråd höll till kände vi oss kanske som mest hemma, men överallt på Visbys gator där arkitekturen tar allt mer plats fanns också vi. Inte bara för att ”ge ett studentperspektiv” men som personer och invånare med åsikter och engagemang.

Som arkitektstudent på plats under Almedalsveckan behövs kunskap om prioritering (välja seminarium), att vara taktisk med sin tid (var bjuds det på lunch) samt att ha förmågan att avgränsa sig (arkitektur, infrastuktur, bostäder etc). Viktiga färdigheter för en student och som hjälper oss att navigera under veckans evenemang. Det vi som arkitektstudenter inte är lika vana vid, är att relatera våra projekt till den verklighet som vi föreställer oss att de ska realiseras i. Frågor om vad som är genomförbart, vilka aktörer som är inblandade och vad som tar tid i processer rör oss ofta inte. Med fokus på att gestalta byggnader eller planprogram tycks helheten gå oss förbi.

Almedalen sätter det vi gör på arkitekturskolorna i perspektiv till verkligheten. Något som fler än de studenter som är på plats under veckan behöver ta del av. Det ger oss förståelse för vilket sammanhang vår framtida profession finns i, vilka vi kommer att jobba med och var möjligheter och kanske begränsningar finns.

Delar vi bilden av verkligheten eller delar den oss? På ett seminarium får Enrique Peñalosa, Bogotas förra borgmästare, oss att tro på att en annan bild av vad som är ”verkligheten” kan leda till större och tydligare idéer. Peñalosa har med tankar vi inte rår oss på att uttala i Sverige förändrat trafikfilosofin och praktiken i Bogota. Att detta var möjligt i Colombias verklighet får oss att förstå att de parallella världar som delar oss är lika svårgreppbara sammanhang för Almedalens debattpaneler som för oss ofrivilligt verklighetsfrånvända studenter.

/ArkitektStudenternas Almedalsgäng+hjälpande; Paulina, Felicia, Adrian, Beatrice, Carl, Johanna, Matilda, Stina och Anton genom Petronella och Julia

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: