Överlämning i UFU

Efter att ha suttit den period man får sitta som ordinarie studentrepresentant i utbildnings- och forskningsutskottet slutar jag nu och lämnar över posten. Det känns både roligt och tråkigt. Tråkigt, eftersom det har varit mycket givande att vara studentrepresentant, och eftersom det finns många frågor som jag vill fortsätta att arbeta med. Roligt, eftersom jag är övertygad om att de frågor som är viktiga att lyfta för Arkitektstudenterna kommer att lyftas i minst lika hög grad framöver. Camilla Doms tar över min post. Hon är precis som jag landskapsarkitektstudent från Alnarp, och det föreligger såklart en viss risk för likriktning, men då ingen av de andra studentrepresentanterna kände sig manade att ta posten som ordinarie, har vi så att säga undvikit denna likriktning så långt det är möjligt. Jag är övertygad om att Camilla kommer att göra ett mycket bra jobb tillsammans med Hedda från CTH, Amanda från HDK och Sara från BTH. Vid tisdagens möte satt både jag och Camilla med för att övergången mellan avgående och pågående representant skulle underlättas. Jag vill verkligen tacka alla ni representanter för yrkeslivet och akademierna samt Sveriges arkitekters representanter som suttit i utskottet. Ni har verkligen värdesatt utskottets studentrepresentanters reflektioner och åsikter som om det vore era egna.

För en studentrepresentant är det naturligt att utbildningsfrågorna väcker ett lite större engagemang. Under mina två år har några frågor känts lite extra viktiga. Frågan om praktik under utbildningen har diskuterats mycket vilket ledde fram till det utbildningsforum vi höll i höstas. Engagemanget i frågan var stort från både bransch och skolor. Under forumet var de flesta, enligt min mening, överens om att en tidig kontakt med yrkeslivet är väldigt viktig. Praktiken får gärna vara utsprid under utbildningen och helst inte förläggas enbart i slutet av utbildningen. Att få lära känna praktikerns yrkesvardag är viktigt för introduktionen i arbetslivet, men också för att kunna föra in ny energi, reflektioner och frågeställningar till utbildningen. Praktikens dubbla funktion får inte glömmas bort.

Den kanske största frågan som engagerat mig grundar sig mycket i upplevelsen av hur givande det har varit att träffa andra arkitektstudenter inom plan, hus och inredningsområdet under Arkitektstudenternas årsmöten i Århus och Hamburg. Jag var nog inte den enda som ställde sig frågan varför denna kontakt med studenter inom andra inriktningar sällan sker inom ramen för utbildningen. I den utbildningspolicy som UFU tog fram 2012 står det att arkitekter inom olika områden ska ha en gemensam grundkompetens men också en utpräglad specialisering. Men om man inte känner till de andra professionernas kompetens, hur ska man då kunna definiera sin egen?

Svenska arkitekters internationella konkurrenskraft brukar beskrivas som låg, något som Örjan Wikforss lyfte i sin ledare i senaste numret av Arkitekten. Att det i alla fall  finns en förbättringspotential kan nog alla vara ense om. Vilken roll kan då utbildningen spela? Det finns många exempel på att arkitektutbildningen utomlands samlar alla professionsområden och att både lärare och elever samverkar. Jag tror att detta är en styrka. Alltför ofta har jag under min landskapsarkitektutbildning fått uppleva en förminskande syn på såväl husarkitekter som ingenjörer. Vi borde samordna arkitektutbildningen, men det får inte leda till att det uppstår en ökad polarisering mellan den samlade arkitektutbildningen och andra kompetenser som arkitekter samarbetar med, t.ex ingenjörer. När byggnadstekniken blir allt mer avancerad och när design och produktion allt mer integreras genom t.ex virtuellt byggande är det helt nödvändigt för arkitekterna att finnas där den tekniska kompetensen finns. Man stärker inte sin position genom att fjärma sig från de som har en mer ledande roll i branschen idag.

Borde inte alla de utbildningar som berör ett hållbart samhällsbyggande kanske till och med rymmas inom ramen för samma utbildningsplattform? Är inte själva grundtanken med universitetet som lärandeinstitution att olika kunskapsområden ska mötas, samverka och influera varandra?  Kanske är den svenska arkitektutbildningens upplägg i sig alltför verklighetsfrånvänd? Den stora efterfrågan efter mer praktik i utbildningen kanske till viss del är ett tecken på detta.

Att arbeta för ett ökat samarbete och samordning, av de skolor vars kompetensområden samordnas och samarbetar i verklighetens projekt, tror jag är den i särklass viktigaste frågan för arkitekturutbildningens framtid och i förlängningen för arkitektens roll i samhället.

Därför är det så väldigt bra att Arkitektstudenterna finns och att organisationen är så levande och att vi blir starkare för varje år som går. Lycka till i fortsättningen alla!

Henrik Larsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: