”Claiming Landscape” och ”Stadsvandring i Västra hamnen”

BildBildBildBildBildBildBildBildBild

Natten jag träffade ett spöke började med att jag fick följa med en grupp på 10 studenter från BTH som blev bjudna på att åka till Landskapsarkitekturdagen på Alnarp genom en projektansökan till ArkitektStudenterna.

Vi var ett gäng morgonpigga som satte av från Karlskrona tidigt i fredags morse. Målet var dels Larkdagen med temat  “Claiming Landscape”, och även en stadsvandring på lördagen i Västra Hamnen med Thomas Hellqvist där studenter från Alnarp och Ultuna deltog. Det var en riktigt härlig dag på Alnarp med många inspirerande föreläsningar som behandlade stadsodling, nytänkande i medborgardialogen och en övergripande frågeställning om vem som egentligen har rätten att styra över våra gemensamma utrymmen.

Vi hade stimulerande möten med studenter från andra skolor. Avundades Alnarpparkens ondulerade gräsmatta, och firade av dagen med att röja järnet på festen som avslutades med en grym feministpunkspelning.

När mörkret gjort sitt intrång fick jag och en kamrat från BTH nys om att det fanns två övergivna växthus i närheten. Självklart skulle vi sova där. Vi tog oss in genom ett trasigt fönster och byggde sängar av gamla frigolitskivor. Sedan började det plötsligt dåna i väggarna. Ett rytmiskt smällande i ena långsidan på växthuset som långsamt rörde sig mot oss. Vi försökte se ut genom ett fönster, men det var för mörkt för att se något. Jag tog mig runt till utsidan för att se efter. Fast varje gång vi närmade oss ljudet upphörde smällandet, för att återkomma när vi rörde oss tillbaka till sängarna. Men när jag stod mellan de två växthusen i mörkret var det inte utan att jag kände någon form av närvaro.

Vi fick aldrig tag på vem eller vad det var som lät. Avskrev det tillslut som spänningar i väggarna och somnade tillslut till den dånande rytmen som konstant lät som att den kom närmre och närmre.

Dagen efter klev vi upp och packade ihop inför stadsvandringen i Malmö. På väg bort från växthuset kom en kall hårresande vind i nacken. Att jag var helt täckt av vitt damm från min provisoriska frigolitsäng adderade bara till känslan av att jag hade ett möte med något i det där växthuset. Men vad det var kommer jag kanske aldrig få veta.

/Viktor Wallström, fysisk planering åk1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: